Vägen till medvetenhet!

Ensamheten äter upp mig inifrån,jag har aldrig känt mig såhär ensam, det känns som att jag är den enda människan på jorden. Mina gamla vänner är borta, jag har ingen jag kan prata med om hur jag känner och om mina problem. Tyvärr är det nog så att det är mitt fel att jag inte har de vännerna kvar. Jag har varit vilsen så länge, provat hitta lösningar genom att fly, vara elak, vara egoistisk och bara tänkt på mig själv, till slut isolerade jag mig från alla och höll mig borta från allt en lång period. Jag vill komma tillbaka, men det kan jag säga, är det svåraste jag har gjort. Jag tänker på alla jag har sårat, vänner jag inte har brytt mig om och hur elak jag har varit mot människor jag inte känner. Jag vet att jag har varit ett svin och jag kan inte skylla allt på att jag har en diagnos, men tänk om jag hade fått utredning redan då och fått rätt hjälp, hur skulle allt sett ut nu då? Det är en fråga jag tyvärr aldrig kommer att få svar på. 

Till något helt annat nu.. Jag har skrivit denna blogg i 8 månader nu och vissa tycker att jag skriver bra (dock tycker jag inte det själv), men min bror vill att jag ska ta ut allt jag har skrivit och göra det till en bok.. För mig, som inte har ett dugg självförtroende låter det som en mycket konstig idé, vem skulle vilja läsa om det jag har skrivit? Det är bara en massa skit.. Men men, får se hur jag gör.