Mörker

Jag försöker vara glad, jag försöker skratta åt sånt som ska vara roligt. Jag ler och säger att allt är bra, samtidigt som jag egentligen håller på att gå under. Jag vill ingenting, jag orkar ingenting och allt är en plåga. Ingen vet och ingen kommer någonsin förstå. Jag vill inte mer, jag blir mer och mer depremerad, jag ser allt i svart. Jag vill leva vidare men ser ingen mening. Jag vägrar att ha det såhär hela mitt liv, då är det inte värt det. Jag har mörka tankar som jag inte kan dela med någon.

Att kämpa mot psykisk ohälsa är nog det svåraste och jobbigaste som finns. Jag hoppas att psykvården blir bra någon gång, så folk får den hjälp de behöver - inte bara mediciner.
 
 

Kommentarer:

1 Dunk dunk:

Har kikat lite i din blogg och vill bara säga att jag verkligen önskar av hela mitt hjärta att det blir lättare för dig. Ingen ska behöva ha det så kämpigt och vara så stark. Jag tänker följa dig och hoppas verkligen att det lättar för dig. Snart.
Kram

Svar: Tack! Det värmer i mörkret att höra. Jag kollade in din blogg med, och jag hoppas detsamma till dig! Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig till det bättre för dig! Jag kommer följa dig med och hoppas på att en dag se en bättring för dig.

Kram!
pennni

2 Dunk dunk:

Stor kram till dig.

Kommentera här: