Ensamhet.

Allt känns så bra nu, just nu, i detta ögonblick. Så fort jag känner så vill jag stanna upp och vara kvar i den känslan föralltid.. Det är så svårt att acceptera att det är okej att må bra och känna sig lugn och trygg. Men rädslan av att falla ner på botten igen är stor, men den börjar försvinna mer och mer. Jag är inte längre ensam, jag har världens bästa vid min sida, han ger mig energi till att vilja leva och att orka ta mig till toppen igen, för det är dit jag ska! Vi har varandra nu.

Ensamhet har varit en av de jobbigaste känslorna för oss båda, men nu behöver ingen av oss vara ensam längre, vi båda kan känna trygghet och lugn. Om någon av oss får ångest så finns den andre där, det kan man alltid lita på. Att jag skulle hitta denna underbara kille kunde jag inte tro, och att han är som mig?! Vi förstår varandra så bra att vi nästan kan läsa varandras tankar. Helt sjukt, men om jag vore kille så skulle jag varit Daniel, och om han var tjej så skulle han ha varit mig! Hehe. 
Jag vet att allt låter sjukt, men vi är inte bara nykära, vi är fan soulmates! och så är det, det kan ingen ta ifrån oss. 

Tråkigt nog har jag fått en stalker efter mig, vet inte vem det är men börjar bli less...
När DU läser detta, SNÄLLA sluta stalka mig och sluta bomba mig med konstiga kommentarer.! Ditt liv kommer inte att bli bättre av det, jag lovar. Tack på förhand.


Kommentera här: