Less.

Jag har helt tappat lusten att skriva, jag blir ändå aldrig bättre. Nu när t.om. psyket inte vill hjälpa mig, vad ska man göra då? Jag har nästan tappat hoppet ännu en gång, tänk om jag bara kunde få känna att det var på väg åt rätt håll.. Ett litet tecken skulle hjälpa mig! Men det kommer aldrig något sånt. Jag är så less på allt, jag vill bara fly, fly från mig själv och allt annat.. men det skulle inte heller hjälpa, skulle väl bara göra allt ännu värre, om det nu går...

Mina dagar är långa och jobbiga. Jag vill inte göra något alls, vill lägga mig ner och ge upp. Men jag gör inte det än, jag fortsätter med träning, avslappning m.m.. Det kanske funkar längre fram? Just nu känner jag mig bara ensam och instängd på något konstigt sätt, inlåst i min kropp och kommer inte loss. 

Egen plan.

Ja, då var jag hemma igen, kom hem sent igår kväll. Det var iallafall sista gången i mitt liv jag vänder mig till psyket. Allt har bara blivit sämre sen den dagen vi kontaktade dom. Nu ska jag komma på en plan på hur jag snabbast ska kunna bli bättre, och förhoppningsvis bra till sommaren. Jag får sitta och klura på en plan, jag ha börjat lite men vettefan hur det går, jag måste få tag på en läkare som skriver ut benso, som jag ska ta när jag slutar med de mediciner jag äter, så jag kna bli fri och ine vara beroende av läkare och apotekt osv.. Dock funderar jag på att ha kvar anafranil, det är trots allt ett bra läkemedel som är beprövat under lång tid, men allt annat skit ska bort! 

Idag ska jag försöka göra något, vad som helst men inte bara sitta och deppa, måste komma på något jag kan göra, städa eller något lär det bli. 


Kvar än..

Jag är kvar på psyket än, jag får som tur är vara här tills ikväll när jag har skjuts hem. Det är väl dock det ända positiva jag har att säga idag. :/ Jag har så svårt att andas och känner hur paniken kommer närmare och närmare mig, vad kommer hända? Kommer jag att dö eller bli galen?! Fan.. den kommer snart... paniken!

Att leva med ständig rädsla och oro börjar bli ohållbart, vad ska jag ta mig till? och vart ska jag vända mig när psyket inte ens vill ta hand om mig?! Det här kan inte fortsätta...