Vägen till medvetenhet!

Jag har varit sjuk hela veckan, haft ont i halsen och hög feber. Jag blir sällan sjuk så att när jag väl blir det så känner jag mig döende och helt förstörd. Det bästa med det är att jag inte har lika hög ångest, dock kommer min hypokondri fram mer och jag är säker på att det är ett symtom på någon dödlig, farlig sjukdom. Så psyket får aldrig vila helt, då ska jag nog behöva vara nedsövd.

Mitt i allt elende har jag också denna förbannade skola, som jag håller på att misslyckas med totalt. Jag ligger väldigt mycket efter och skulle behöva plugga och jag har ett matlagningsprov imorgon, som jag inte kommer orka gå på. Åhh, varför är jag såhär?! Så fort jag får minsta motgång så lägger jag mig ner och ger upp. Faan! Jag har inte ens ringt och sjukanmält mig en enda dag, jag är så rädd att de inte ska tro på mig. Jag blir allt mer paranoid över allt!

Nu har jag legat hemma, ensam, i flera dagar. Det är så sjukt jobbigt då när man måste gå ut, folk tittar på en, man ser hemsk ut och man utvecklar en stor ångestattack som knappt går att hantera. Imorgon har jag måsten som jag måste göra, jag kan inte bara skita i dem (som jag brukar). Men det är så förbannat jobbigt när jag har gömt mig i, bara några dagar, att komma igång igen. Jag vill helst lägga mig och dö nu...