Förlorad tid.

Tiden rinner ifrån mig, jag förlorar mina bästa år. Det är egentligen nu jag ska resa, uppleva saker, få en massa erfarenheter, finna mig själv och sen hitta stället där jag vill stanna på och bygga upp en karriär. Jag fyller snart 24 år och mitt liv har stått helt still i snart 2 år, största delen har jag varit sjuk, sängliggandes eller inlagd. Jag kan inte bli mig själv ens, jag har ingen aning om vem jag är. Jag är en förvirrad själ, ständigt påverkad av olika läkemedel. Jag borde egentligen ta tag i att sluta med medicinerna men jag vågar inte, då har jag ingen mur runt mig längre som skyddar mig. Jag kommer känna mig blottad och otroligt rädd, skör och känslig.

Men... För att jag ska kunna bli en människa igen så måste jag få bort alla läkemedel. Men jag måste också vara redo för det och hur lång tid det tar vet jag inte, kanske flera år? Jag tror att jag måste hitta en mycket viktig och stark anledning som kan få mig till att ta det första steget. För jag är inte redo nu.. tyvärr..

Åren får helt enkelt bara rinna iväg och jag får se mig själv bli mer och mer sliten, gammal och trött. Synd att man inte får stanna tiden och ta den tid man behöver för att läka utan att förlora så otroligt mycket.

 

Kommentarer:

1 Ann Pettersson:

Jag vet hur det känns det där att livet rinner ifrån en, jag blev sjuk i samma ålder som du. Det är synd att du känner dig för påverkad och inte vet vem du är pågrund av läkemedeln. Jag har nu hittat en medicinkombo som fungerar men inte gör att jag känner mig påverkad som du beskriver. Jag hoppas att du klarar dig utan när du vill eller att du hitter en bra kombo som funkar!

2 Ola Svanström:

När jag själv tittar tillbaka på mitt liv och all den förlorad tid jag har haft så fyller det mig med en enorm sorg. Men samtidigt har jag en sådan glädje att äntligen få en tid nu. En tid att bli någonting kanske ännu bättre än vad jag annars skulle ha varit.

Det vore trevligt att hitta en stor anledning som fick en att förändra sitt liv, men det är nog lättare att hitta många små. Ett bättre mående börjar väldigt sällan med ett glädjeskutt på 300 meter. Det börjar med ett litet leende på läpparna och fortsätter vidare. Det tar tid och det är inte lätt. Det hjälper att inte vara ensam och du är inte ensam.

Kommentera här: