Vägen till medvetenhet!

Ligger vaken och funderar över skolan. Jag har inte varit där på två veckor nu. Jag försöker att plugga hemma lite, men det går trögt och långsamt och jag är helt ofokuserad, så jag lär mig inte direkt något. Min tanke är att gå dit imorgon, och försöka vara där hela dagen. Jag är nervös och känner mig riktigt obekväm inför det, men jag kan nog inte ha mer ångest där än vad jag har hemma. Nu är det olidligt, jag vet inte hur länge jag klarar av det här. Jag sitter under mina filtar hela dagarna och väntar på att ångesten ska släppa, men det gör den inte. 

En bra sak är iaf att jag har börjat gå till den privata psykologen, dock bara varit där två gånger än, men jag ska dit imorgon också. Hon vill att jag går till henne två gånger i veckan och imorgon ska hon börja med hypnosterapi. Jag har alltid undrat över hur det funkar.. Hon säger att hon har hjälpt många med svår ångest genom det så det är värt att prova. Hon vill också att jag ska på avgiftning från alla mina mediciner, något som skrämmer mig. Vem är jag utan dom? Hon kan inte förstå sig på den såkallade vård jag har fått genom psyk, och alla dessa mycket beroendeframkallande läkemedel jag har, dessutom så höga doser. Hon blir helt chockad när jag berättar om mina mediciner och om hur det har varit.

Frågan är bara.. Är jag redo att ta bort alla mina mediciner, dem som jag ser som mina livlinor och dem som kretsar och bestämmer över mitt liv och mitt måeende? Jag blir rädd av tanken på den avtändning jag skulle få..