Vägen till medvetenhet!

Jag lever fortfarande, har dock inte orkat skriva på ett tag. Det händer så mycket hela tiden, det kan aldrig vara lugnt. Jag har inte haft någon från psyk att prata med, min kontaktperson har tydligen slutat efter att han var sjuk ett bra tag. Vi hade haft kontakt ett år så det känns ganska jobbigt att han är borta, även fast han var konstig och oförståeende ibland så blev han bättre med tiden... Nu har jag ingen, eller jo, en snurrig gammal läkare som aldrig kommer ihåg något om mig eller hur jag har det. Psykiatrin i Sverige är skit rakt igenom! Nu har jag ingen jag kan vända mig till, jag orkar inte med dem längre..

Jag har fått ett tips av en person på en privat psykolog som tydligen ska vara jättebra. Det kostar ganska mycket pengar men jag känner att det kanske kan vara värt det. Pengar har inget värde om man inte har sin hälsa. Jag har fått hennes nummer men jag är så dålig på att ringa samtal, jag vet inte vad jag ska säga eller så, men jag ska försöka ringa någon dag. Jag har kommit fram till att jag aldrig kommer att få en psykolog från psyk, det är meningslöst att stå på deras jävla listor! 

Jag försöker kämpa på, varje dag, så gott jag kan. Men ångesten och tabletterna styr mitt liv. Jag fortsätter även med mitt jävla självskadebeteende. Träffar en kille som jag låter mig bli utnyttjad av. Jag är otroligt skör och känslig nu och ska inte hålla på med något som kan såra mig. Jag får lätt "känslor", som jag tror egentligen är en bekräftelse om att jag duger. Jag vill vara behövd och älskad. Genom det jag håller på med nu bygger jag upp falska förhoppningar om saker som aldrig kommer hända. Jag behöver hjälp med att kunna älska mig själv som jag är och inte vara så jävla naiv hela tiden!