Min situation nu.

Att skriva har blivit jobbigt. Jag vill inte skriva, prata eller ens tänka hur jag känner mig, hur jag mår. Men jag ska göra ett försök att beskriva lite om hur min situation är..

Jag är på helspänn hela tiden, varje timme, varje minut. Det är omöjligt att slappna av och försöka koppla bort tankarna och bara vara. Mina tankar går på samma sätt hela tiden, allt handlar om att jag vill skydda mig ifrån allt som kan skada mig eller nå mig på något sätt. Jag har stänkt in alla känslor så gott jag kan, jag är som en robot. Jag vill inte synas, höras eller ens finnas, bara försöka göra det jag måste göra.

Jag kan inte sova på nätterna. Jag har börjat få riktigt svåra panikångestattacker, oftast när jag ska försöka sova. Jag har alltid film på högt ljud för att försöka distrahera mina tankar, men det är så svårt, de är så starka. När jag väl somnar till i någon timme drömmer jag sjukt hemska mardrömmar som sedan förföljer mig hela dagen efter.

Jag äter 6 olika mediciner, som är starka och mycket beroendeframkallande. Visst, en del av dem kan hjälpa mig att fokusera och få ner pulsen, men... jag måste ta mer och mer för att de ska hjälpa. Mediciner är ingen långsiktig hjälp. Jag lever efter mina mediciner, det är dem som får mig att kunna stå och det känns mycket obehagligt. Jag vill ju kunna leva som förr och kunna vara impulsiv och göra saker, men det kan jag inte idag. Alla förändringar, stora som små gör mig mycket förvirrad, rädd och osäker.

Ensamhet. Det är något jag inte kan hantera, jag kan inte hantera mina tankar! Jag kan inte göra något! Jag är rädd, livrädd! Jag skulle behöva någon som sov här varje natt.. Jag klarar verkligen inte av ensamheten! Jag vet faktiskt inte vart jag ska ta vägen, och det blir värre för varje dag. Ensam och rädd, livrädd! Panikångesten är som en demon som finns runt om mig hela tiden och kan när den vill slå till och göra mig galen.

Jag har börjat med hypnosterapi, varit på det en gång, ska dit imorgon igen. Jag får ligga i en speciell fotölj med filt på, ha på mig hörlurar där jag hör min psykologs röst. Hon pratar monotomt, lugnt och fridfullt. Nu ibörjan får jag bara avslappningshypnos. Min kropp svarar på den och blir helt avslappnad, dock mitt psyke är i kaos. Jag kan inte koncentrera mig på det hon säger, jag kan inte slappna av pga av att jag har sånt kontrollbehov över mina tankar. Så det kommer ta tid innan jag kommer våga släppa på kontrollen och bara följa med i det hon säger. Får se imorgon om det går bättre..

 

Kommentarer:

1 Ann Pettersson:

Hej!
Jag håller på med en serie om intervjuer om Psykisk Ohälsa på min blogg och jag skulle bli jätteglad om jag fick intervjua dig. Om du vill vara med så maila mig på anntjernstrom@gmail.com

Kommentera här: