Dag 4..


Nu känner jag verkligen av biverkningarna från de nya medicinerna samt uttrappningen av Lyrican... Jag mår så sjukt dåligt, både psykiskt och fysiskt.. Jag vill bara sova, sova och sova. Jag har humörsvängningar och speciellt den här tiden på dygnet, när Elvanse har gått ur kroppen.. Det är som att den medicinen skyddar mig på dagarna och jag får känna hur jag egentligen mår på kvällarna och nätterna.

 
Nu är det bara att vänta på kvällsfika, sen ska jag sova... om jag kan. Bläähhh!!!

 

Funderingar och tankar


Jag har väldigt mycket funderingar kring hur jag ska göra med vissa saker, vad jag måste förändra i mitt liv, hur jag ska kunna bygga upp min självkänska, hur framtiden ser ut för mig och hur länge jag måste va kvar här på avdelningen. Jag kan inte sova på nätterna, det går bara inte.. fått 1 stilnoct, 1 imovane och 20 mg stesolid.. Jag slipper den värsta ångesten iaf, men jag blir så stressad av att bara ligga och vänta på att det ska bli morgon, dessutom har jag myrkryp i benen och ont i hela kroppen, så jag hittar ingen skön ställning att ligga på.


Min kropp är helt förvirrad den med och fattar väl inte vad som händer, när dessa medicinförändringar sker. Jag trappar ut lyrica samtidigt som jag sätter in en starkare medicin (minns inte vad den heter) mot GAD, depression, socialfobi m.m. (ska tydligen vara en jättebra medicin enligt min kontaktperson, dock mycket besvärliga insättnings biverkningar.) Jag har även bytt ut concerta mot Elvanse för ADHD, den ska tydligen ha haft mycket god effekt på många med den diagnosen. Så det händer mycket i min kropp och psyke just nu, så det är en jävla tur att jag har stesolid vid behov. För kvällarna blir värre å värre, tror att det är när Elvanse går ur kroppen. Då kommer alla biverkningar från utsättningen och insättningen av de olika medicinerna... Min kontakperson var här idag och sa att det kommer iaf dröja två veckor innan den kan ge god effekt, och då ska man ju även öka dosen gradvis.. Faan, jag som inte har något tålamod, det är som att bli torterad en lång tid. Jag fattar inte varför de inte bara kan göra allt på en gång, så får jag ta en hård smäll istället, men kan bli utskriven snabbare. Detta kommer ju ta hur lång tid som helst, och jag har inte den tiden... Låt mig få leva istället!


Fortsättning på "förhållandet".

Han började skriva igen igår.. han har skickat blombuketter två gånger, skriver förlåt hela tiden och kärleksförklarar sig. Antingen har han tänkt efter och insett att han har gjort fel, eller så vill han bara ha mig för att jag var bra att ha.. Jag har sagt att jag ska gå med på att träffa han, vill dock få smälta allt lite först. Jag måste försöka tänka lite mer på mig själv och mina behov. Om jag ger han en chans, då kommer jag att ställa krav, och minsta lilla då är han körd. För jag orkar inte med fler destruktiva förhållanden.

Nu tänkte jag lägga mig i sängen och iaf vänta tills klockan 6 innan jag kliver upp.

 

Mitt andra hem..

Jag har anländigt till avdelning 3b, akut psyk.. hatar det, allt jag har är inlåst, jag vill på en riktig avdelning med mer frihet och tillgång till sina saker, men finns inte plats. Finns aldrig plats, jag har varje gång fått lega här, i veckor.. Men nu ska det iaf ske en förändring, nya mediciner, ut med de gamla hemska.. skönt! Det är på tiden.


Det är så sjukt att vara här inne, de ända personerna man vill snacka med är de inlagda, men det måste man göra ismyg, för vi får inte prata om hur vi mår med varann... Ikväll fick jag ta hand om en kvinna, hon grät och sa att ingen lyssnade på henne, hon skakade och hade klassiska panikångestsymtom.. Det var jag som fick lugna henne, hon hade gått in i väggen totalt.. Jag bad henne sitta med mig under min filt och jag tog hennes hand, hon började direkt att öppna sig för mig lite. Jag känner att jag har så mycket mer erfarenhet än de som jobbar här. För ingen brydde sig om hennes starka ångest och sitt stora behov av att få prata av sig.

JAG föreslog bolltäcke, för det kan lugna folk med oro, och hon hade grymt hög oro... Varför hade inte personalen föreslagit det?! Det är ju bevisat att det lugnar orolighet, ångest osv.. Aja, hon fick ju ett bolltäcke iaf, så jag hoppas hon får en god nattsömn inatt iaf. 

Ska jag behöva vara psykolog? När jag själv mår dåligt. Fast jag mår bra av att hjälpa andra så det är inga problem för mig. Men ska det behöva vara så? Ska personalen inte finnas och stötta?!

Jag vet vad kvinnan går igenom, ingen som lyssnar, ingen hjälp, inte ens en kontaktperson eller läkare..
Jag ska fan styra upp det där! Jag ska kämpa för människors rättigheter som psykiskt sjuk! Måste bara bli hel först..

Nu ligger jag här i min gamla sjukhussäng, på samma rum med ett gött bolltäcke över mig. Ska ge ett försök att sova. Godnatt!