Konstigt.

Det var långt över ett år sedan jag skrev sista gången..
Nu när jag läser det som jag skrev då kan jag inte inte ens tänka mig att det var jag.
För det första var jag tungt medicinerad av en massa skit, så minnet från den tiden är inte jättebra.
För det andra så kan jag lätt se nu varför jag aldrig blev bättre, mediciner är inte lösningen.
Men när man väl är inne i den djupa mörka dimman så är det totalt omöjligt att kunna se de otroligt destruktiva mönster man lever efter, och faktiskt själv väljer vara kvar i, dock helt omedvetet!

Jag var tydligen tvungen att komma helt ner på botten, nära döden t.om. innan jag kunde se mig själv från ett annat perspektiv. Det var som ett uppvaknande, som att jag hade sovit i 2 år och plötsligt förstod att grunden till min psykiska ohälsa och det helvete jag hade levvt i så länge var något jag själv hade skapat, också omedvetet såklart. Den insikten var stor och jobbig att ta in just då, men mycket lärorik.

Varför?

Felet jag gjorde, och många andra tyvärr gör är att de identifierar sig med en diagnos eller en sjukdom "jag är inte längre en människa, utan en patient". Faktum är att du/jag INTE är sjukdomen eller diagnosen. Men det är en lättare väg att ta om man mår riktigt dåligt, att börja identifiera sig med den. För då blir man omhändertagen, får mediciner, omsorg, medkänsla osv..Det man tyvärr inte ser då är att så fort man har identifierat sig med en sjukdom så har man valt att ha den, och den kommer då att stanna och man ger även all sin makt till den. 

Psykisk sjukdom existerar så länge som du tillåter den att existera!

När du väl kan se mönstret, och förstår att det är inte DU som ständigt t.ex. försvarar din "sjukdom", eller blir arg för att ingen förstår hur jobbigt du har det osv.. Det är "sjukdomen" som talar genom dig. "Sjukdomen" lever igenom dig och vill inte alls bli frisk för då tappar den sin kraft. Du blir fängslad i din egen kropp och huvud och kommer inte ut. Försök förstå då att den negativa rösten i ditt huvud inte är du!!

Du kan bli fri, om du vill! <3

 
 

Kommentarer:

1 Ph:

Hur gjorde du för att komma till den insikten.....o hur gjorde du föronsus att komma ur depressionen?

Svar: Jag förstod att jag inte är mina tankar, och genom meditation kunde jag efter ett tag se det destruktiva tankemönster jag hade och som upprepade samma saker om och om igen. Jag ville inte leva med mig själv, vem är då jag och vem är det jag inte vill leva med?
Jag hade en lång tid identifierat mig med det destruktiva tankemönster som jag själv inte styrde över. När jag sedan kunde se igenom det förstod jag att jag hade omedvetet valt mitt tillstånd själv.

Så mitt råd till de som är deprimerade är: lyssna på dina tankar objektivt och förstå att du inte är de tankarna.
p

2 Anonym:

Jag önskar att jag kunde lära mig att förstå det också.....men ångesten är så brutal så jag kommer ingen vart.

Svar: Jag har själv varit där och det har varit en sjukt jobbig resa att möta ångesten och inte låta den styra livet. Om du vill så kan jag försöka hjälpa dig med hur man ska göra för att bli fri den. :)
p

3 Anonym:

Ja, vill du det så vore jag jätteglad😊.
Hur gör vi? Kan du kontakta mig privat?

Det står ingen info om dig på din blogg så jag vet inte så mkt om dig o jag har inte läst de tidigare inläggen...utan bara det här sista.

Svar: Du kan skriva till mig på min mail först, nimpernille@gmail.com. Så kan vi komma fram till hur vi gör där. :)
p

4 En vän:

vad glad jag blir över att läsa att du mår bra igen

Svar: Tack! :)
p

Kommentera här: