Deppig.

Idag känner jag mig sämre, concerta verkar inte funka på mig... som ingen annan jävla medicin. Vad härligt livet skulle vara utan mediciner, fast utan dom såg dör jag väl. Jag längtar verkligen till den dagen som jag inte behöver dom längre, om den dagen kommer vill säga. Jag förstår inte var all min rädsla och ångest kommer ifrån, kan man ens få bort det? Det känns som jag har provat allt som går och inget händer.. Jag måste nog helt enkelt bara leva med det, leva med avundsjuka på alla friska människor som kan göra vad de vill med sina liv. 

Jag som skulle resa i hela världen, se och utforska allt, tågluffa och båtlufffa! Den drömmen är bara att glömma. Jag kan ju knappt åka buss själv. Det känns som att jag bara är en belastning, för mig själv och för alla i min närhet. Jag vill vara fri! Jag skulle kunna göra vad som helt för att bli av med all ångest och skit. Jag kanske kan ut och resa när jag är gammal med.. usch, jag är riktigt deppig idag! 

Just nu sitter jag och tittar på Karlsson på taket, jag älskade den filmen när jag var liten. Haha, och den är lika bra idag, om inte bättre. Jag ska fortsätta kolla på filmen så kanske jag blir lite gladare. :)

Kommentera här: