Konstig och jobbig.
Smärta i bröstet, orolig i kroppen, samtidigt sjukt trött men vill inte sova. Jag är rädd för att somna, jag vill inte släppa kontrollen, då vet jag inte vad som händer och det gör mig rädd - det oväntande. Jag måste sova, jag sov inget förra natten och det lär inte bli någon sömn denna natt heller. Jag ska kliva upp om 4 timmar, och gå till skolan... Jag kommer att se ut som en zombie.
Jag är rädd! men var kommer rädslan ifrån? Jag har varit rädd hela mitt liv, för allt möjligt! Jag vill helst av allt bara ligga i sängen och inte behöva ha några måsten, bara få ligga här i lugn och ro, med inga överaskningar eller förändringar. Jag skulle kunna dö nu, men som jag har nämt tidigare så har jag en svag röst inom mig som säger att jag måste fortsätta kämpa.. Frågan är bara hur länge man orkar det? Tänk om den lilla rösten försvinner, vad händer då?
Jag vill ha någon att prata med, någon som orkar lyssna på mina underliga tankar och funderingar. Inte någon som har betalt för att orka stå ut med mig, utan någon som lyssnar och försöker förstå. Jag tror dock ingen skulle kunna förstå sig på mig. Jag är konstig, och har alltid varit det. Jag har alltid varit ett störande moment, ingen orkar med mig. Jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inget annat än att vara mig själv, men det är inte många som verkligen kan tycka om mig för den jag är. Knappt jag själv orkar med mig...
Därför vill jag bara ligga under täcket, titta på skräckfilmer och bara vara för mig själv. Ingen ska behöva stå ut med mitt jobbiga jag. Jag vet att jag är jobbig och krävande, men jag försöker mitt bästa.
Jag är rädd! men var kommer rädslan ifrån? Jag har varit rädd hela mitt liv, för allt möjligt! Jag vill helst av allt bara ligga i sängen och inte behöva ha några måsten, bara få ligga här i lugn och ro, med inga överaskningar eller förändringar. Jag skulle kunna dö nu, men som jag har nämt tidigare så har jag en svag röst inom mig som säger att jag måste fortsätta kämpa.. Frågan är bara hur länge man orkar det? Tänk om den lilla rösten försvinner, vad händer då?
Jag vill ha någon att prata med, någon som orkar lyssna på mina underliga tankar och funderingar. Inte någon som har betalt för att orka stå ut med mig, utan någon som lyssnar och försöker förstå. Jag tror dock ingen skulle kunna förstå sig på mig. Jag är konstig, och har alltid varit det. Jag har alltid varit ett störande moment, ingen orkar med mig. Jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inget annat än att vara mig själv, men det är inte många som verkligen kan tycka om mig för den jag är. Knappt jag själv orkar med mig...
Därför vill jag bara ligga under täcket, titta på skräckfilmer och bara vara för mig själv. Ingen ska behöva stå ut med mitt jobbiga jag. Jag vet att jag är jobbig och krävande, men jag försöker mitt bästa.