Less nummer 2.

Känner mig sjukt trött just nu, lyssnar på den bäste Håkan Hellström, underbara låtar! Men den här gången kunde han inte göra mig glad.. Jag vill så gära ha den där hunden, men det kommer aldrig bli av, det känner jag på mig. Jag är så sjukt beroende av alla i min närhet, bland kan det kännas som om man är ett barn på nytt, dock kan man ju såklart allt fysiskt, men psykiskt känner jag mig som ett ensamt, litet, barn. Ett barn som måste "lära" sig allt innan den kan flytta hemifrån och bilda ny familj. 

Fan.. Jag har inte tid med att må såhär, mina bästa år rinner bara av mig likt vatten. Jag hänger inte med i vad som händer ute i världen, konstigt nog så bryr jag mig inte heller, jag har slutat bry mig om hur jag ser ut, det var länge sen jag hade normala/snygga kläder på mig, fixar aldrig till håret, allt sånt känns så meningslöst... Hur ska jag kunna finna en mening med mitt liv i allt det här?

Nu ska jag gå och sova, så det blir ännu en värdelös dag, "härda ut! ha tålamod ". Förlåt men jag kan faktiskt inte hålla ut hur länge som helst. När ska dom inse att jag är sjuk så dom kan ge mig den medicinbehandling just mot sånna som mig.. 

Läkare - En person som blev mobbad i skolan och har hela sitt liv väntat på att få hämnas. De blir läkare och tar då ut all sin ångest och frustration som dom hade i skolan. Synd bara att jag inte gjort er något! 

Till er, kära läkare: Skaffa ett annat jobb eller dra åt helvete!