Sömn
Jag har sovit i nästan två dagar i sträck nu, vaknat upp kallsvettig och rädd ett antal gånger. Jag är rädd för att sova, mina drömmar är som verklighet och dem suger ur mig all min energi, drömmarna sitter kvar i mitt huvud hela dagen efter och vissa även längre. När ska min hjärna få vila undrar jag. Jag känner mig så otroligt olycklig och nere. Mardrömmarna slutar inte.. vet inte vad jag ska göra åt dem. När jag pratade med min läkare om mina hemska drömmar så skrev han ut någon konstig medicin som är mot psykos. Jag testade iaf den, men fick ännu mer verklighetstroliga hemska jävla drömmar..
Nu har jag tagit några sobril för att få känna mig som människa en sväng idag, jag känner inte av dem, min kropp är immun mot medicin, det jag behöver är terapi, jag behöver prata med någon som lyssnar och försöker förstå.. Den depression jag fått nu igen är inge rolig alls, jag vill ingenting, orkar ingenting och kan inte tänka klart, när jag försöker får jag bara panikångest. Jag kämpar så jävla hårt för att härda ut på dagarna, folk tror att jag mår bra, jag gömmer mig själv och har sådan fruktansvärd panikångest hela jävla dagarna och nu även nere på botten. Mitt självförtroende har även dragits ner igen, och det kommer ta tid innan jag kan bygga upp den, jag måste träna, sola, köpa kläder, smink, hår m.m.. allt snurrar i mitt huvud! Tror jag ska sitta uppe inatt, vågar fan inte sova, jag har gett det många chanser men nu ger jag upp, blir till att vara vaken och fundera på hur och vad jag ska göra åt mig själv, vill verkligen inte ha det såhär. Visst, sömnen är viktig, men när hjärnan inte vilar så är det ingen mening.
Nu har jag tagit några sobril för att få känna mig som människa en sväng idag, jag känner inte av dem, min kropp är immun mot medicin, det jag behöver är terapi, jag behöver prata med någon som lyssnar och försöker förstå.. Den depression jag fått nu igen är inge rolig alls, jag vill ingenting, orkar ingenting och kan inte tänka klart, när jag försöker får jag bara panikångest. Jag kämpar så jävla hårt för att härda ut på dagarna, folk tror att jag mår bra, jag gömmer mig själv och har sådan fruktansvärd panikångest hela jävla dagarna och nu även nere på botten. Mitt självförtroende har även dragits ner igen, och det kommer ta tid innan jag kan bygga upp den, jag måste träna, sola, köpa kläder, smink, hår m.m.. allt snurrar i mitt huvud! Tror jag ska sitta uppe inatt, vågar fan inte sova, jag har gett det många chanser men nu ger jag upp, blir till att vara vaken och fundera på hur och vad jag ska göra åt mig själv, vill verkligen inte ha det såhär. Visst, sömnen är viktig, men när hjärnan inte vilar så är det ingen mening.
perni..