Tillbaka på avdelning 3b


Jag har haft permission i 3 dagar, det gick inte så bra, fick inte gjort något vettigt, men skönt med lite frisk luft, efter en vecka inlåst. Men jag var inte redo, jag måste bli stabil innan jag åker hem, annars kan det leda till självmedicinering och självskadande. Jag får nog åka hem om jag vill.. Men jag vågar inte ta risken.

Jag gick med på att lägga in mig igenefter permisen. Byta mediciner, trappa upp vissa och ner andra. Det är kaos i kroppen. Detta är mitt sista försök. Jag står snart inte ut längre, jag kan inte styra över mina onda/hemska tankar, och hoppet om att jag kommer blir frisk minskar för varje dag. Jag vill bara gråta, men inte ens det kan jag.

Hela förra veckan sänkte dem min Lyrica från 400mg/dag till 200mg/dag, det gick ändå ok. Idag fick jag veta att de inte ska trappa ner den något mer, utan jag ska nu gå från 200mg till 0. Nu väntas en torterande avtändning som inte alls är rolig. Jag har inte tagit någon idag, och det känns nu.. Myrkryp från hell, insomnia, konstant panikgångest och rastlöshet i kroppen. Dock är det bara början på detta helvete. Senare kommer också mer ångest- och depression, en riktigt jävlig "influensa", med kallsvettningar, ont i kroppen och helt orkeslös.. m.m
Jag fattar inte varför de inte trappar ner till 100mg och sedan 50mg?..

Jag får helt enkelt ligga i min sjukhussäng och stirra upp i taket..

 

Kommentarer:

1 Kajsa:

Jag tror det är klokt att vara kvar tills man mår bra och man har fått må bra i några dagar innan man skrivs ut allt för risken att inte få bakslag. Vilka mediciner ska du få äta när låt är inatt och utstt, vilket blir slutresultatet

2 Ann Pettersson:

Men om du lider av utsättningen borde dom väl trappa ner lite mer försiktigt tycker jag! Jag blev för ett tag sedan utan lyrica på grund av ett misstag. Jag missade att beställa nytt och trdde att jag skulle klara mig öve en helg jag visste inte om dom svåra symtomen. Jag lider verkligen med dig, det är hemskt!

Svar: Jo man tycker det.. jag hade 400 mg om dagen, då började de ge mig 200 mg istället, i en hel vecka. Dom är nöjd och tycker att jag har trappat ner den.. nu är det 200mg till 0 som gäller.. och jag får inte va kvar på avdelningen, de skickade hem mig utan nattmediciner, lugnande och de satt in en ny medicin som ger hemska biverkningar i 2-4 veckor. Det känns ibland som att läkarna inte är ett dugg pålästa..
pernillenim

3 Johanna:

Tack för att du delar med dig om att ditt liv är ett helvete för det är mitt också. Det framgår inte hur gammal du är men jag fyller 30 år i december och jag har i stort sett gråtit mig igenom hela livet. Min diagnos är kronisk depression och jag dör inombords när jag tänker på att jag har det. Kommer jag alltid vara ledsen, kommer jag alltid gråta, alltid ha ångest som gör att jag känner mig ihålig, att inte känna mig hel?
2008 var jag väldigt dålig och då hade jag den här ångesten och känslan av ihålighet. Jag trodde då att jag inte kunde bli sämre än vad jag var, men jag hade fel, helt fel. Efter ca fyra månader försvann ångesten, hålet bakom bröstbenet försvann och jag var hel igen.
I höstas,2014, föll min värld och sedan oktober förra året har ångesten suttit i, dag som natt, 24 timmar om dygnet. Jag vet att jag inte kommer att dö, men det är känslan av att vara inte vara hel som är värst. Ibland kan jag falla ihop när jag tänker på det.
I höstas låg jag inlagd sammanlagt i sju veckor. Först två veckor i september, blev sedan utskriven med ett leende på läpparna och livet kändes ganska bra. En månad senare blir jag inlagd på tvång pga av höga självmordstankar och för att jag var en fara för mig själv. Mitt liv var slut, jag var slut. Jag skakade av gråt, av sorg på mitt ensamma rum som jag hade. Det fanns ingenting som gjorde att jag ville stanna kvar, det är egentligen obeskrivligt.
Jag kippade efter andan, saliven rann från munnen, hjärtat slog dubbelslag, kroppen var okontrollerbar.
Det är helt fel, men sanningen är att när man är sjuk, måste man orka för att vara sjuk., vara påläst, veta vad man vill, men vem orkar det när man bara vill dö?
Jag ska även tillägga att jag har Kroniska magsmärtor vilket innebär att jag har ont i magen 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. Normalt ligger jag på en skala mellan 3-7, och jag hatar det, jag hatar det verkligen!
Jag kommer att följa din blogg för jag behöver se att andra också har det jobbigt, som måste kämpa för livet.

4 Anonym:

Så vidrigt elakt att dra bort lyrican på detta sätt 😞 slutade med lyrican och vart så sjuk låg nog i sängen 1 månad kunde inte äta gå inget , aldrig varit så sjuk, helt likgiltig, men när det va över har jag aldrig någonsin mått så bra, att känna glädje och kunna tugga på en macka en helt ny värld öppnade sej och kommer aldrig mer stoppa i mej detta giftet i min kropp igen. Och det värsta av allt är nog att läkarna har ingen som helst koll på vad dom skriver ut och va det gör med människor 😞 kämpa ❤️❤️❤️ Hoppas verkligen du mår bra en dag kram

5 BellsHell - Drogerna och rakbladens Drottning:

Lyrica-AT är fan det värsta jag varit med om. Och då... har jag testat/tagit typ allt inom medicin och drogvärld. Utom snus.

Stå på dig. Det går över. Drick mycket vatten.

6 Tove:

Jag känner igen mig i det mesta du skriver. Det känns som att det aldrig kommer att försvinna, det känns som ett misslyckande varje gång självmordsförsöken just är FÖRSÖK. Jag vill inte dö, men jag vill fan inte må så här.
Tack för att du delar med dig. Vi är inte ensamma.

Kommentera här: