Vägen till medvetenhet!

Jag har väldigt mycket funderingar kring hur jag ska göra med vissa saker, vad jag måste förändra i mitt liv, hur jag ska kunna bygga upp min självkänska, hur framtiden ser ut för mig och hur länge jag måste va kvar här på avdelningen. Jag kan inte sova på nätterna, det går bara inte.. fått 1 stilnoct, 1 imovane och 20 mg stesolid.. Jag slipper den värsta ångesten iaf, men jag blir så stressad av att bara ligga och vänta på att det ska bli morgon, dessutom har jag myrkryp i benen och ont i hela kroppen, så jag hittar ingen skön ställning att ligga på.

Min kropp är helt förvirrad den med och fattar väl inte vad som händer, när dessa medicinförändringar sker. Jag trappar ut lyrica samtidigt som jag sätter in en starkare medicin (minns inte vad den heter) mot GAD, depression, socialfobi m.m. (ska tydligen vara en jättebra medicin enligt min kontaktperson, dock mycket besvärliga insättnings biverkningar.) Jag har även bytt ut concerta mot Elvanse för ADHD, den ska tydligen ha haft mycket god effekt på många med den diagnosen. Så det händer mycket i min kropp och psyke just nu, så det är en jävla tur att jag har stesolid vid behov. För kvällarna blir värre å värre, tror att det är när Elvanse går ur kroppen. Då kommer alla biverkningar från utsättningen och insättningen av de olika medicinerna... Min kontakperson var här idag och sa att det kommer iaf dröja två veckor innan den kan ge god effekt, och då ska man ju även öka dosen gradvis.. Faan, jag som inte har något tålamod, det är som att bli torterad en lång tid. Jag fattar inte varför de inte bara kan göra allt på en gång, så får jag ta en hård smäll istället, men kan bli utskriven snabbare. Detta kommer ju ta hur lång tid som helst, och jag har inte den tiden... Låt mig få leva istället!


Fortsättning på "förhållandet".

Han började skriva igen igår.. han har skickat blombuketter två gånger, skriver förlåt hela tiden och kärleksförklarar sig. Antingen har han tänkt efter och insett att han har gjort fel, eller så vill han bara ha mig för att jag var bra att ha.. Jag har sagt att jag ska gå med på att träffa han, vill dock få smälta allt lite först. Jag måste försöka tänka lite mer på mig själv och mina behov. Om jag ger han en chans, då kommer jag att ställa krav, och minsta lilla då är han körd. För jag orkar inte med fler destruktiva förhållanden.

Nu tänkte jag lägga mig i sängen och iaf vänta tills klockan 6 innan jag kliver upp.