Grattis på födelsedagen!
Det är min födelsedag idag.. (eller nu var det igår)
Jag har sovit hela dagen, för jag inte kunde sova inatt pga för mycket tankar och ångest. Jag känner mig misslyckad och jag vill bara inte.. Det är min tanke just nu, att jag inte vill eller orkar, då menar jag med allt, jag orkar inte fixa och lösa all skit som har hänt. Jag vill inte mer! Folk säger: Jag vet hur du känner, det kan va jobbigt ibland!. INGEN vet hur jag mår, och de har knappat haft precis som mig, så de vet inte hur jag har! och de har eller inte haft samma sjukdomsbakgrund som jag. Så snälla! Säg inte att du vet hur jag har det!!!
Visst, folk mår dåligt och får problem, sånt är livet. Men det går över. - För mig går det inte över, det är det ingen förstår. I mitt liv har jag alltid fått nya problem nästan varje dag, och När ett problem uppstår för mig blir det tusen gånger större och värre än för en frisk, vanlig person. Jag är sjuk, jag lider varje dag, varje dag är en ny kamp för att överleva, med nya problem som konstant uppstår! Bara för att jag inte ser sjuk ut så betyder det inte att jag inte är det. Jag lägger ner all tid, energi och pengar på att försöka se så frisk och bra ut som möjligt. Det finns dock ett fåtal personer som tydligen kan se igenom min fasad, i ögonen att jag är helt tom, det finns ingen själ. Men för de flesta så ser jag firsk ut. Men allt är fejk och en stor fasad, jag lägger också ner mycket energi på att låssas vara glad, omtänksam och snäll, dock får jag aldrig något tillbaka! Så jag börjar undra om det ens är någon mening att lägga ner all min energi på att låssas må bra inför andra, kanske ska lägga den på att försöka må bra påriktigt.
Ett problem..FÖR MIG!!! (men det är ju inte så farligt....)
Jag hade för någon vecka sedan möte med min läkare. Jag bad han skriva ett sjukintyg och ett intyg på att jag har adhd samt ångest- och depressionssjukdomar. Jag behöver dem för att kanske få lite förståelse från csn om varför jag hade varit borta så mycket. Han satte sig direkt vid sin dator och började skriva dessa intyg. Han pratade samtidigt om att skolan var så viktig för mig och han tyckte att det var bra att jag kämpade på med den. Jag höll med han, skolan var det som gjorde att jag kunde få rutiner (om jag skötte dem), + att på skolan hade jag mitt sociala liv. Jag är ensam på fritiden.
Jag mådde dåligt hela förra veckan (pga av ett annat problem som hade uppstått). Så jag var inte på skolan, dock försökte jag plugga hemma så mycket jag orkade. Det var först igår (onsdags) som jag gick på skolan. Jag kände mig redo och var på bra humör. Men när jag kommer till skolan får jag prata med min mentor... Hon visade mig papperet jag hade lämnat in från läkaren, alltså sjukintyget. Det visade sig vara en sjukskrivning som han hade gjort. Så de hade skrivit ut mig från skolan, kontakat lärcentrum, de tog bort csn och mig som elev. Jag var ingen elev längre, jag får inte vara på skolan längre. Jag har ingen skola längre! - och därmed inget socialt liv.
Gjorde verkligen min läkare detta med flit eller gjorde han ett enormt stort fel? Varför kollade jag inte på det han hade skrivit? - jo, för jag trodde att jag kunde lita på min läkare! tydligen kan jag inte ens det...
Jag har sovit hela dagen, för jag inte kunde sova inatt pga för mycket tankar och ångest. Jag känner mig misslyckad och jag vill bara inte.. Det är min tanke just nu, att jag inte vill eller orkar, då menar jag med allt, jag orkar inte fixa och lösa all skit som har hänt. Jag vill inte mer! Folk säger: Jag vet hur du känner, det kan va jobbigt ibland!. INGEN vet hur jag mår, och de har knappat haft precis som mig, så de vet inte hur jag har! och de har eller inte haft samma sjukdomsbakgrund som jag. Så snälla! Säg inte att du vet hur jag har det!!!
Visst, folk mår dåligt och får problem, sånt är livet. Men det går över. - För mig går det inte över, det är det ingen förstår. I mitt liv har jag alltid fått nya problem nästan varje dag, och När ett problem uppstår för mig blir det tusen gånger större och värre än för en frisk, vanlig person. Jag är sjuk, jag lider varje dag, varje dag är en ny kamp för att överleva, med nya problem som konstant uppstår! Bara för att jag inte ser sjuk ut så betyder det inte att jag inte är det. Jag lägger ner all tid, energi och pengar på att försöka se så frisk och bra ut som möjligt. Det finns dock ett fåtal personer som tydligen kan se igenom min fasad, i ögonen att jag är helt tom, det finns ingen själ. Men för de flesta så ser jag firsk ut. Men allt är fejk och en stor fasad, jag lägger också ner mycket energi på att låssas vara glad, omtänksam och snäll, dock får jag aldrig något tillbaka! Så jag börjar undra om det ens är någon mening att lägga ner all min energi på att låssas må bra inför andra, kanske ska lägga den på att försöka må bra påriktigt.
Ett problem..FÖR MIG!!! (men det är ju inte så farligt....)
Jag hade för någon vecka sedan möte med min läkare. Jag bad han skriva ett sjukintyg och ett intyg på att jag har adhd samt ångest- och depressionssjukdomar. Jag behöver dem för att kanske få lite förståelse från csn om varför jag hade varit borta så mycket. Han satte sig direkt vid sin dator och började skriva dessa intyg. Han pratade samtidigt om att skolan var så viktig för mig och han tyckte att det var bra att jag kämpade på med den. Jag höll med han, skolan var det som gjorde att jag kunde få rutiner (om jag skötte dem), + att på skolan hade jag mitt sociala liv. Jag är ensam på fritiden.
Jag mådde dåligt hela förra veckan (pga av ett annat problem som hade uppstått). Så jag var inte på skolan, dock försökte jag plugga hemma så mycket jag orkade. Det var först igår (onsdags) som jag gick på skolan. Jag kände mig redo och var på bra humör. Men när jag kommer till skolan får jag prata med min mentor... Hon visade mig papperet jag hade lämnat in från läkaren, alltså sjukintyget. Det visade sig vara en sjukskrivning som han hade gjort. Så de hade skrivit ut mig från skolan, kontakat lärcentrum, de tog bort csn och mig som elev. Jag var ingen elev längre, jag får inte vara på skolan längre. Jag har ingen skola längre! - och därmed inget socialt liv.
Gjorde verkligen min läkare detta med flit eller gjorde han ett enormt stort fel? Varför kollade jag inte på det han hade skrivit? - jo, för jag trodde att jag kunde lita på min läkare! tydligen kan jag inte ens det...
Jag ville ha ett intyg på att jag har funktionsnedsättningar, och därför jag hade varit borta från skolan. Kan inte jag få gå skola? Jag hinner inte med i den takten som denna utbildning har.. men jag har inte råd att plugga på 50 %, då får jag ju knappt nå pengar.. Vad kan jag göra?!
