Vägen till medvetenhet!

Jag har anländigt till avdelning 3b, akut psyk.. hatar det, allt jag har är inlåst, jag vill på en riktig avdelning med mer frihet och tillgång till sina saker, men finns inte plats. Finns aldrig plats, jag har varje gång fått lega här, i veckor.. Men nu ska det iaf ske en förändring, nya mediciner, ut med de gamla hemska.. skönt! Det är på tiden.

Det är så sjukt att vara här inne, de ända personerna man vill snacka med är de inlagda, men det måste man göra ismyg, för vi får inte prata om hur vi mår med varann... Ikväll fick jag ta hand om en kvinna, hon grät och sa att ingen lyssnade på henne, hon skakade och hade klassiska panikångestsymtom.. Det var jag som fick lugna henne, hon hade gått in i väggen totalt.. Jag bad henne sitta med mig under min filt och jag tog hennes hand, hon började direkt att öppna sig för mig lite. Jag känner att jag har så mycket mer erfarenhet än de som jobbar här. För ingen brydde sig om hennes starka ångest och sitt stora behov av att få prata av sig.

JAG föreslog bolltäcke, för det kan lugna folk med oro, och hon hade grymt hög oro... Varför hade inte personalen föreslagit det?! Det är ju bevisat att det lugnar orolighet, ångest osv.. Aja, hon fick ju ett bolltäcke iaf, så jag hoppas hon får en god nattsömn inatt iaf. 

Ska jag behöva vara psykolog? När jag själv mår dåligt. Fast jag mår bra av att hjälpa andra så det är inga problem för mig. Men ska det behöva vara så? Ska personalen inte finnas och stötta?!

Jag vet vad kvinnan går igenom, ingen som lyssnar, ingen hjälp, inte ens en kontaktperson eller läkare..
Jag ska fan styra upp det där! Jag ska kämpa för människors rättigheter som psykiskt sjuk! Måste bara bli hel först..

Nu ligger jag här i min gamla sjukhussäng, på samma rum med ett gött bolltäcke över mig. Ska ge ett försök att sova. Godnatt!