Lesslivet

Idag har jag fått träffa mina underbara, små, söta hundar och mina söta föräldrar. Vi var ute och gick, stannade och fikade på en uteservering och myste i solen men det blåste tyvärr ganska mycket, fast det var rätt skönt ändå. Det var underbart att bara få känna solen och få frisk luft, det händer inte så ofta när man är inskriven här. Nu har dom åkt hem och jag sitter och kollar på tv, dock inga bra program på varken 1an eller 4an, de två kanaler som funkar här. 

Det känns som att det kommer bli en lång kväll ikväll. Jag lär ligga och fundera över livet och hur allt kommer bli, jag är riktigt deppig just nu pga att utredningen som de ska göra på mig kommer ta jättelång tid och då kan inte jag flytta... Jag kommer att vara låst här under en längre period, utan pengar, utan något som helst socialt liv, utan vänner, det kommer bli en tung och lång period nu... Men helt ensam är jag inte, jag har de som aldrig sviker, mina hundar, synd att dom inte kan prata och umgås som människor, man behöver ju ett socialt liv för att ens kunna överleva.

Nu är det snart middag, undra vad som bjuds idag, lunchen var inte direkt go, hoppas på nå bättre nu. Jag är lesslessless på att sitta här. Kom å hälsa på mig!!! Kom och umgås med mig nån timme!!! Tankarna bara snurrar och jag undrar villka som e mina vänner och inte.. Ensam är stark - NOT! 


Kvällsmedicin.

Nattsköterskan var nyss in och gav mig min sömnmedicin, dock känner jag mig inte trött, men lär ju bli snart. Ute hör jag folk som festar,eller dom kanske är påväg in till stan och krogen. Jag känner mig inte ett dugg avundsjuk faktiskt. Jag har haft en ganska bra kväll, trots dåliga program på tvn, men fick lite skratt och hade lite fredagsmys tillsammans med nåra av de inlagda. Jag och en dam på 74 bast kommer jättebra överens, hon livar verkligen upp stället och gör mig på lite gladare humör i detta mörker.

Det är precis som ett ålderdomshem här just nu + jag.. Alla är 60+ utom jag och två till, fast de personerna ser man aldrig, inte ens vid middagen eller lunchen, de sitter och ugglar på sina rum. Det gjorde jag med första gången jag var här, och nu känner jag mig mer som hemma.. tragiskt nog.. Jag har även fått en ny vän, hon har dock permis nu men hon kommer hit och äter, som tur är. Vi kommer jättebra överens och hon verkar vara en mycket go och snäll tjej. Jag fick besök idag med, av samma som i onsdags, jag blir så varm i hjärtat när de fina vännerna jag har tar sig tid till att besöka mig i detta fängelse, det gör mig glad! <3


Imorgon kommer jag äntligen att få träffa mina fina, underbara, söta, små hundar. Mor och far kommer på besök och har med sin mina sötisar, de tar även med kläder och saker jag har glömt hemma, man vet ju aldrig hur länge jag ska va kvar här. Om det blir som jag vill och hoppas så blir jag kvar länge, dock inte på 3b, utan på en långtidsavdelning, så jag får testa ADD medicinen och komma igång med min utredning någon gång. Jag har fått psykolog nu iallafall, så det är bara att hoppas på att han och jag går ihop och att jag får förtroende för han... 


Nu ska jag sova! Godnatt mina fina vänner, och ni andra! <3

Dagarna går

Nu har jag sovit här i 3 nätter men det känns som 10. Dagarna går riktigt långsamt när man är här inne, jag kan bara tänka mig hur hemskt det måste vara i ett fängelse.. Fast dom har nog gym och fler aktiveringssaker. Det är något dom borde bygga här, ett gym! Det skulle vara perfekt och bra för alla, tvångsmotion. Jag skulle också vilja att de hade fler kanaler eller en dvd med filmer, eller kanske ett pysselrum där man får använda händerna och skapa saker, det är nog lugnande för många personer. Det är så mycket jag skulle vilja förbättra här. Dock kan jag förstå att det är såhär tråkigt, man ska ju inte börja trivas här och bita sig fast, det är lätt hänt då kan jag tänka mig. Ingen ska ju vilja vara här, det ska vara skönt att åka hem, inte jobbigt. Det är så lätt att man bygger upp en trygghet här, den måste man kunna finna hemma, det är det som är det svåra med allt. - Hitta tryggheten i sig själv, vart man än är, hemma som borta. 

Det är väldigt lungt nu på avdelningen, jag fick inte träffa någon läkare idag så jag blir kvar här över helgen med. Jag kan lika gärna sitta här som hemma, dock saknar jag mina hundar så mycket så jag går sönder, men jag vet att dom har det bra. Just nu fick jag veta att dom vill ha mig på permis över helgen...? Jag har 25 mil hem.. Min tanke var att jag får åka efter helgen, jag måste få slappna av och koppla bort allt i nå dagar till, jag är inte redo att åka hem till alla måsten. 

Nu är det lunch, ska gå å käka. Ha en bra dag alla!