Vägen till medvetenhet!

Jag har haft permission i 3 dagar, det gick inte så bra, fick inte gjort något vettigt, men skönt med lite frisk luft, efter en vecka inlåst. Men jag var inte redo, jag måste bli stabil innan jag åker hem, annars kan det leda till självmedicinering och självskadande. Jag får nog åka hem om jag vill.. Men jag vågar inte ta risken.

Jag gick med på att lägga in mig igenefter permisen. Byta mediciner, trappa upp vissa och ner andra. Det är kaos i kroppen. Detta är mitt sista försök. Jag står snart inte ut längre, jag kan inte styra över mina onda/hemska tankar, och hoppet om att jag kommer blir frisk minskar för varje dag. Jag vill bara gråta, men inte ens det kan jag.

Hela förra veckan sänkte dem min Lyrica från 400mg/dag till 200mg/dag, det gick ändå ok. Idag fick jag veta att de inte ska trappa ner den något mer, utan jag ska nu gå från 200mg till 0. Nu väntas en torterande avtändning som inte alls är rolig. Jag har inte tagit någon idag, och det känns nu.. Myrkryp från hell, insomnia, konstant panikgångest och rastlöshet i kroppen. Dock är det bara början på detta helvete. Senare kommer också mer ångest- och depression, en riktigt jävlig "influensa", med kallsvettningar, ont i kroppen och helt orkeslös.. m.m

Jag fattar inte varför de inte trappar ner till 100mg och sedan 50mg?..

Jag får helt enkelt ligga i min sjukhussäng och stirra upp i taket..