Jag är tillbaka till början av allt hemskt, det ända jag kan känna nu är ångest och jag vill bara fly härifrån, eller fly från mig själv. Jag vill inte känna såhär igen, jag vill inte tillbaka till helvetet som varit. Kommer jag någonsin kunna glömma och gå vidare? Får jag inte tillbaka mitt liv? Är det försent? Åren börjar gå och jag blir bara äldre och äldre, mina bästa år rinner iväg som en flod.
Mitt mående har även påverkat en annans liv i negativ riktning.. ska jag stå i skuld till andras psykiska problem nu också? Då kommer jag aldrig kunna bli fri påhittigt. Nu har jag ett liv och en framtid på mitt samvete som jag inte kan göra något åt. Det blir svårt att leva med all skuld jag känner.
Just nu är allt deppigt och jag mår skit!
Du är aldrig i skuld för någon annans psykiska problem. Är personen vuxen så har den ett eget ansvar över sig själv och även om det skulle vara ett barn så är det fortfarande inte ditt fel att du mår som du gör.
Livet suger ibland och vi gör alla det bästa av den dåliga situation vi har. Så länge vi inte ger upp så finns det hopp om bättring.