Våga vara "konstig".
Att vara annorlunda kan vara svårt, speciellt om man jämt får höra att man har dålig smak, att man är konstig, man tycker inte som alla andra.. m.m. När jag var yngre ville jag inget hellre än att vara som alla andra, jag försökte och ansträngde mig hårt för att inte sticka ut, jag vet dock inte om jag lyckades men troligtvis inte. Jag var aldrig mig själv, det vågade jag inte.
Jag trodde att jag var värdelös så jag gjorde mig osynlig istället, det funkade bättre, man slapp anstränga sig så mycket på att vara "normal". Jag tappade dock bort mig själv i allt det där, jag visste inte längre vem jag var och hur jag skulle göra för att vara "Jag". Jag vågade inte tycka något själv, jag höll med alla andra istället och bara flöt med. Efter en tid började folk undra varför jag var så tyst jämt och aldrig tyckte något själv, jag var jättetråkig att umgås med, antar jag.
Allt blev värre när man var med mycket folk, jag ville bara försvinna, ville hem och lägga mig under täcket. Jag var så feg och rädd för att dom skulle tycka att jag var konstig så jag höll käften, för det mesta. Hemma kunde jag inte längre vara mig själv, jag var arg oftast. Det är först nu jag vågar tycka om "konstiga" saker, vågar stå för det jag tycker om och vad jag tycker om allt. Jag vill aldrig gå tillbaka till den osynliga, blyga, tråkiga, fega person som jag var då, det var en mardröm jag levde i. Speciellt när man fick höra hur ful, tyst och konstig jag var hela tiden..
Jag skulle kunna skriva 1000 olika gånger jag mått dåligt över att inte vara som alla andra och hur jag gjorde för att klara av alla hårda ord..
Men jag orkar inte skriva så långt inlägg. ;)
Idag älskar jag att vara konstig! Jag har mött andra som är som mig och då inser man tillslut att det är ganska skönt att sticka ut lite, man vågar mer och mer för varje dag. Jag lyssnar på den musiken jag mår bra av, jag klär mig i de kläder jag tycker är snygga, jag säger det jag känner för och jag lägger upp de bilder på fb som jag tycker om!
Det är fortfarande folk som kritiserar min smak och stil, men jag har lärt mig att skita i sånna personer, ingen kan trycka ner mig nu! Jag älskar mina nya, konstiga vänner! Dom har gjort mig stark och visat mig vägen till att bli och våga vara sig själv.
Stå på er, alla konstiga, annorlunda personer. INGEN kan trycka ner dig! <3
Jag trodde att jag var värdelös så jag gjorde mig osynlig istället, det funkade bättre, man slapp anstränga sig så mycket på att vara "normal". Jag tappade dock bort mig själv i allt det där, jag visste inte längre vem jag var och hur jag skulle göra för att vara "Jag". Jag vågade inte tycka något själv, jag höll med alla andra istället och bara flöt med. Efter en tid började folk undra varför jag var så tyst jämt och aldrig tyckte något själv, jag var jättetråkig att umgås med, antar jag.
Allt blev värre när man var med mycket folk, jag ville bara försvinna, ville hem och lägga mig under täcket. Jag var så feg och rädd för att dom skulle tycka att jag var konstig så jag höll käften, för det mesta. Hemma kunde jag inte längre vara mig själv, jag var arg oftast. Det är först nu jag vågar tycka om "konstiga" saker, vågar stå för det jag tycker om och vad jag tycker om allt. Jag vill aldrig gå tillbaka till den osynliga, blyga, tråkiga, fega person som jag var då, det var en mardröm jag levde i. Speciellt när man fick höra hur ful, tyst och konstig jag var hela tiden..
Jag skulle kunna skriva 1000 olika gånger jag mått dåligt över att inte vara som alla andra och hur jag gjorde för att klara av alla hårda ord..
Men jag orkar inte skriva så långt inlägg. ;)
Idag älskar jag att vara konstig! Jag har mött andra som är som mig och då inser man tillslut att det är ganska skönt att sticka ut lite, man vågar mer och mer för varje dag. Jag lyssnar på den musiken jag mår bra av, jag klär mig i de kläder jag tycker är snygga, jag säger det jag känner för och jag lägger upp de bilder på fb som jag tycker om!
Det är fortfarande folk som kritiserar min smak och stil, men jag har lärt mig att skita i sånna personer, ingen kan trycka ner mig nu! Jag älskar mina nya, konstiga vänner! Dom har gjort mig stark och visat mig vägen till att bli och våga vara sig själv.
Stå på er, alla konstiga, annorlunda personer. INGEN kan trycka ner dig! <3