Vägen till medvetenhet!

Jag förstår inte hur mycket en människa kan gråta? Det tar aldrig slut. Jag gråter från morgon till kväll, så fort jag vaknar. Men det är inte ens en frihet att sova, jag bara drömmer massa mardrömmar och sover så otroligt ytligt. Jag har så mycket skuldkänslor, oro och rädsla. Vad händer med mig? Jag trodde förut att det inte kunde bli värre, men tydligen så kan det alltid bli värre. Kroppen håller på att ge upp, det pirrar, sticker och domnar i armar, ansiktet och benen hela tiden, jag är så sjukt svag dessutom - det är jobbigt att skriva på datorn t.om. Det svartnar framför mina ögon och susar i öronen.. 

Min kontaktperson var sjuk hela förra veckan, så jag har inte pratat med han på länge. Får se om han ringer nu i veckan. Jag känner dock att jag inte kan berätta allt för han, då vill han bara lägga in mig, det kommer bli tvångsvård om jag berättar det jag verkligen känner och vill.. 

Tänk att jag misslyckades igen, nu är skolan ett minne blått, jag kommer inte få pengar och kommer inte kunna bo kvar här.. Ännu ett misslyckande, så ovanligt! Jag hatar mig själv så jävla mycket!!!!