still alive.

Nu har jag börjat isolera mig igen. Jag sitter i min lilla etta, ensam med mina tankar och en ångest som bara växer. Jag vågar inte gå ut, jag måste egentligen gå på affären, men jag "kan" inte, det går bara inte... jag sitter fast här, jag kan inte ta mig någonstans på egen hand. Jag har så mycket måsten just nu och då stänger min hjärna av, den blir som överbelastad och skiter i allt istället för att orka ta tag i något. Imorgon ska jag iaf träffa min kontaktperson, så jag hoppas att jag kommer iväg dit. Jag är rädd att dom kommer vilja lägga in mig igen, jag är nästan säker på det. Det hjälper inte att ligga inlåst ett tag och sedan bli utsläppt utan någon förändring. Fast det kanske är bättre att vara där än att sitta ensam hemma, men det som är dåligt då är att man skapar en trygghet där som man sen förlorar när man kommer hem och allt är likadant igen. 

Det blev verkligen ingen bra början på det nya året. Jag vet faktiskt inte om jag vågar hoppas på att det blir bättre heller. Får se om jag ens orkar gå kvar i skolan, har inte orkar plugga eller gått dit på länge nu. Jag vill inte vara den som ger upp, jag vill inte vara så svag och osäker som jag är.. hur bygger man upp ett självförtroende egentligen?! Nu ska jag lägga mig under täcket igen och försöka sova... 

 

Kommentarer:

1 Kajsa:

Kom du iväg, får du nån hjälp?

2 dygnetsallatimmar.blogg.se:

Ge inte upp, fortsätt kämpa! Ångestmonstret är en plåga, men du är starkare. Du kommer vinna. Styrkekramar!

3 Ola Svanström:

Att bygga upp självförtroendet är långt ifrån lätt. Att göra det ensam är helt omöjligt, utan det behövs andra som berättar att du är bra. Men ännu viktigare är att tro på dem.

Att lita på allt det positivia människor skriver eller säger till dig är det största hindret.

Jag själv har kommit så långt och för mig började det bli bättre när jag faktiskt började tro på deras komplimanger.

Jag önskar själv att jag hade haft det modet du har att skriva när jag mådde så som du mår nu. Att ha någon som åtminstone skriver och berättar hur stark du är. Hur omöjligt det är för många att ens våga skriva ner sina tankar som du gör. Att erkänna att man är rädd för andra är en av de svåraste sakerna man kan göra. En av de mest modiga sakerna man kan göra.

Du har ett mod inom dig som miljontals personer inte har. Att erkänna sina svagheter är en av de största styrkor man kan ha.

Kommentera här: