Vägen till medvetenhet!

Efter en veckas isolering och ensamhet är jag inte längre ensam, mina föräldrar kom hem inatt. Jag är mycket lugnare nu och känner mig mer kontrollerad. Jag undrar hur det ska gå att bo själv, kommer jag att klara av den ensamheten? Usch, blir rädd bara av att tänka på det, men jag måste ju lära mig att kunna va själv och finna ett lugn i mig själv, hur jag nu ska lyckas med det.. Imorgon flyttar jag iallafall så jag får se hur det går.

Jag är så less på denna oro och nervusitet som jag ständigt har och inte kommer ifrån. Jag kan inte fly ifrån den och inga tabletter hjälper längre. Jag undrar vadfan det är som ligger dolt under ytan, jag måste ju få gå tll botten av problemet någon gång. Undra när jag får en psykolog som kan hjälpa mig vidare... Det händer väl först när det är försent, som alltid. Jag tycker alla har rätt till vård, då spelar det ingen roll vad för slags vård, det som personen behöver för att bli frisk. Jag får inte lov till att bli frisk, känns det som.

Jag har en kontaktperson som alltid avbokar mina tider hos han och en läkare som bara skriver ut konstiga mediciner till mig, som jag dessutom bara har kontakt med via min såkallade kontaktperson.. allt är bara en stor röra för mig, känner inget förtroende hos någon på psyk och har ingen jag kan vända mig till angående min terapi, min diagnos, mitt måeende, allt! Vad gör man då? Det jag gör är att fortsätta härda ut, så länge jag orkar, vissa dagar kliver jag inte ur sängen och vissa dagar mår jag bättre. Jag bara väntar, väntar och väntar.. men vet inte på vad.